1876 arrangerades böneveckor i Gävle. Idén kom från Dwight L. Moodys väckelsekampanj i England. Ryktet nådde Sverige och en bönevecka arrangerades i Stockholm under hösten 1876. En person från Gävle besökte Stockholm vid den tiden och förde sedan fram förslaget om bönevecka i Gävle. Det blev respons och alla de fyra frikyrkoförsamlingarna som fanns i Gävle samlades till bön, samtal och predikan. Missionshuset fylldes till trängsel.

Böneveckan förlängdes med flera liknande. Människor i hundratal bekände att man blivit troende. Efter de ekumeniska böneveckorna fortsatte de olika församlingarna med egna böneveckor och ännu fler människor kom till tro. Gästriklands arbetsförening hade sitt sextonde årsmöte den 4 april 1877 och omnämnde i sitt protokoll olika väckelser i landskapet. När det gäller Gävle så berättar man att väckelsen började före Jul och att den var så kraftig att den påminde om väckelser i Amerika och England.

Även Paul Petter Waldenström skriver den 30 december 1876 i ett brev till kyrkoherde Meurling om väckelsen och talar om en makalös tid i Gävle. Något tidigare hade aldrig hänt. Människor i hundratal hade kommit till tro på kort tid och Waldenström väntade ännu ”större skördar” inför det nya året.
Söndagsskolor hade redan börjat, men det växte snabbt och 1880 rapporterades om sammanlagt cirka 2500 elever i frikyrkornas söndagsskolor och cirka 125 lärare. Det på en befolkning på 18758 personer i Gävle.

Ett stort problem i Gävle vid den här tiden var alkoholmissbruk och fattigdom. Snabbt tog frikyrkorna ansvar; Missionsförsamlingen var aktiv i Gävle Nykterhetsförening och Baptistförsamlingen samarbetade med en förening som hette ”Hoppets här”.
Frikyrkorna tog hand om föräldralösa barn, startade barnhem och förmedlade mat, kläder och ekonomiska bidrag till fattiga. Sjömanskyrkans arbete fick också ett uppsving under den här tiden.

Från boken ”Väckelsen i staden” av Helmer Fredlund
Foto: Privat vykort med bild av ”Södra Bönhuset” som var Gävles första bönehus – senare Filadelfia.